Bless me Stockholm Marathon for I have sinned. Jag sprang inte två varv runt Växjö-sjön igår. Jag sprang inte ens ett varv. Jag *viskar* sprang inomhus på löpband istället. 6 minuters uppvärmning (gång) och därefter 1 timmas lugn löpning på hastighet 9km/h. Jag var helt enkelt tvungen att känna vad mitt knä gick för. Och det gick bra, klart över förväntan. Lite krångel var det, men det berodde inte på knä utan mer på knäskyddet. Det sitter ganska hårt och effekten blir således att min högerfot domnar bort. Efter en halvtimma tröttnade jag och tog av det - då gick det mycket bättre.
Efter träningen var jag lite stel i knät, men jag hade inte ont och det knakade inte ens när jag gick uppför trapporna. Det är ett stor framsteg.
Ikväll blir det inomhusträning i Tipshallen med gänget. Och semla på eftermiddagsfikat. :D Första och enda för i år!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar