Nedräkning till 16 dagars ledighet

Jag lyckades klämma en ett löppass igår kväll trots att det var fullt av "måste göras". 7 kilometer i stadsmiljö blev det och den alternativa snörningen fortsätter att fungera, men jag känner att jag mer och mer behöver stöd även för hålfoten och inte bara i främre delen av skon. Det får nog bli ett inköp av hålfotsinlägg inom de närmaste veckorna. Löpningen kändes riktigt bra och jag hade skönt flyt. Lite inslag av trappor fanns också, alltid kul!

Om si så där 7 timmar går bilen hemåt och då har jag kvällen på mig att tvätta, slå in paket, packa, göra pizza och mysa med lite rödvin i soffan med D. Vi firar inte jul tillsammans, utan åker var och en år varsitt håll.

Imorgon kl. 08:00 sitter jag på bussen upp till Göteborg och där får jag gå på stan i 2 timmar innan mitt tåg går hem till Falköping. 2 timmar på stan med väskor och kassar (nåja)med julklappar låter inte som en kanonidé just nu. Trängsel och stressade och irriterade människor.

Nostalgitripp

1999 flyttade jag från min hemstad Falköping till "stora" Växjö och det var också slutet på min så kallade karriär som aerobicsinstruktör. Jag jobbade på ett träningscenter som hette Livskällan och det var "the place to be" i Falköping på den tiden. Det var ialla fall vad vi instruktörer ville tro. :) Jag älskade att hålla aerobicsklasser och jag körde, förutom aerobics, styrkeklasser och step.

Livskällan lades ned 1999 och sedan stod lokalerna tomma i några år innan ett par Falköpingstjejer gjorde slag i saken och startade Form. Superfräscht träningsställe med massor av duktiga instruktörer.

Dagen före julafton ska jag gå dit och träna med min kompis Malin, även hon en gammal Livskällaninstruktör. Vi ska gå på "Smällkaramellen" - 75 minuter med kondition, styrka, urladdning och uppladdning, och det ska bli så himla kul!! Jag längtar redan.

Helt fantastiskt

Jag har haft uppehåll från löpträningen i ca en vecka nu pga mina fotproblem. I kväll var det så dags att testa om den alternativa snörningen på löpardojjorna funkade eller inte, och vet ni vad: Det gjorde det!

Jag begav mig till Fyllerydskogen och började tassa fram lite försiktigt. Jag ville ju inte slita upp det onda igen. Kallt som attan var det ikväll och jag hade både underställ, funktionströja och jacka. Ändå frös jag så jag skakade (nästan). Jag fick upp värmen snabbt och snart var det dags att slita av sig vantarna i vanlig ordning. Jag gillar inte att bli för varm om händerna när jag springer, utan vantarna åker av och på under löppasset.

Efter 5 minuters uppvärmning så kände jag att jag kunde börja dra på lite. 5-kilometarn går upp och ner och det finns många långa branta backar. Inga problem i backarna heller, trots att jag brukar springa på tå och det är ju ganska påfrestande för den sena som går under foten.

Inte ens efter passet hade jag ont - det är helt fantastiskt! Tidigare har jag alltid haft ont under hela kvällen efter löpningen och brukar stapla fram som en stel gammal 32-åring.

Inte ikväll. Nu är jag på G igen!

Viktigt beslut

Vilken dag än så länge! Vi gick upp vid 04:30 och for mot Växjö exakt kl. 5. Därför är jag lite groggy av trötthet idag, men det var det värt. Den extra kvällen hemma gör så mycket. Kanske är det denna groggyism som gör mig lite omdömeslös, men idag ska jag göra slag i det som jag har pratat om i snart ett och ett halvt år: Jag ska köpa Singstar!!

Jag älskar Singstar! Jag vet redan vilka spel jag ska köpa (R n´B och Rocks) - ingen schlager här inte - plus två stycken mikrofoner. Julen är räddad!

Anna E: Snart blir det Singstarkväll igen!! ;)

Alternativ snörning

OK Sara, den här är till dig! ;P

Den farliga löprundan

Mätte upp den till 6.5 km. Skulle mycket väl kunna tänka mig att springa den och längre i dagsljus.

Jag har, sedan i september, dragits med en smärta i båda fötterna som inte vill släppa. Eftersom det onda sitter på samma ställe på båda fötterna så har jag uteslutit hälsporre. Det är ett senfäste som gör ont och jag tror att det beror på att jag inte snörar mina skor ordentligt när jag ger mig ut och springer. I våras var jag nämligen tvungen att snöra mina skor på ett lite annorlunda sätt eftersom fötterna domnade när jag var ute och sprang. Detta har i sin tur orsakat mitt nuvarande ont. Skorna glappar när jag springer och därför är det inte direkt konstigt att jag får ont.

Jag måste helt enkelt hitta ett annat sätt att snöra skorna på; dels så mina hälar får det stöd de behöver och dels för att mina fötter inte ska domna. En trist sidoeffekt när jag snörar mina skor för hårt är också att jag får ont i benhinnorna. :(

På Fotexperten fick jag tipset att snöra mina skor omvänt och ha knuten vid tåleden istället. Någon som har erfarenhet av detta?

Stupid is as stupid does

I kväll gjorde jag något riktigt korkat. Vid 18-tiden var jag så sugen på att ge mig ut och springa att beckmörkret inte kunde stoppa mig. Saken är ju bara den att vi inte längre bor mitt i stan. Vi bor i ett litet samhälle som självfallet har gatubelysning, men när man kommer utanför dessa blir det svart. Kolsvart.

Visst, det går ju bra att springa på en mörk väg som inte är direkt trafikerad, men när man ger sig ut på den "stora" vägen där folk kör som tokar, och detta när det dessutom är mörkt, det är ingen bra idé. Och utan reflexväst.

Man kan inte vara smart jämt.

1.53.12

Detta är min sluttid från Göteborgsvarvet 2002 och även den sluttid som jag ska försöka mig på att slå den 17 maj 2008. Det är en hyfsat bra tid tycker jag. Inte glimrande, men helt ok.

När jag tränade inför mitt förra GBG-varv så sprang jag långt varenda träningspass. Sånt sliter och det är inte direkt kul att springa långt 5-6 gånger i veckan. Den här gången ska jag lägga upp träningen lite annorlunda. Lite löplekar och intervaller tänkte jag smälla in några gånger i veckan. Men jag tror fortfarande att man "måste få in avståndet i benen" och vänja kroppen vid att springa långt, så långpassen kommer jag att ha kvar.

Jag jobbar hemifrån idag. Just nu väntar jag på att risgrynsgröten (eller tomtegröten som vi kallar det hemma hos m & p) ska bli klar.

I det tysta

Trots min frånvaro här på bloggen så springer jag fortfarande. Inte så långt igår, men ändå.