När jag är stressad och inte mår så bra psykiskt blir jag hypokondrisk. Hypokondri är en väldigt vanligt stressreaktion och den försvinner när jag börjar må bättre. Intressant nog betyder ordet hypokondri "under brosket". Med det menas en sjukdom eller ett tillstånd som sitter under revbensbrosket, eller närmare bestämt i ”hjärtat”. Detta skall tolkas i överförd bemärkelse, så hypokondri är med andra ord sinnets (själens) smärta eller sjukdom. Ångestrelaterad helt enkelt.
Något jag har märkt är att jag kan flytta på symptomen när jag inbillar mig något. Låter det som mumbojumbo? Ja, det är inte alltid det funkar, men säg till exempel att jag tycker att jag har ont i vänsterarmen (tänk hjärtinfarktsymptom, hjärtmuskelinflammation, ja något hjärtrelaterat - typiskt ångestsymptom). Om jag då lyckas "flytta" smärtan så att det istället gör ont i min högra arm; ja då är det inbillning.
Jag brås på min farmor som även hon är lite smått hypokondrisk. Hon har dessutom bacillskräck, vilket jag inte har. Vi är båda väldigt duktiga på att framkalla magsjukesymptom båda två. Om vi så bara hör talas om att någon, eller som i det här fallet någons barn, har haft magsjuka så kan man ge sig den på att man sitter där efter någon timma med en mage som beter sig konstigt och ett svagt illamående. Det slår aldrig fel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja du, inbillningssjuk...Fasen det är en sjuk diagnos. En diagnos som inte finns men den finns efter att man tänkt till lite.
Läste på www.termiten.nu där björn olsen också verkar lida av samma syndrom. Krya på dig;)
Det där känner jag igen, inbillningssjuk. Herre jisses, jag är inne i en sån "fas" just nu. Att man aldrig lär sig att slappna av. Tur vi är ett gäng människor med samma "sjukdom", då kan vi stötta varandra. Länge leve de inbillningssjuka! Kram och hej
Skicka en kommentar