Jag förstår inte riktigt vad som hände i natt. Tro det eller ej, men jag vaknade 6.45 av att D står och klappar mig på armen och säger "Nu måste jag åka till jobbet". Jag går alltid upp en stund innan han åker på morgonarna för att säga hej då. Jag har inte vaknat en enda gång i natt och det var länge sedan det hände. Vi lägger oss oftast vid 22-tiden och vanligtvis ligger jag i halvdvala till ca. 23.30 då jag måste gå på toaletten, kanske av gammal vana men så är det. I går somnade jag så fort jag hade lagt huvudet på kudden och sov hela natten igenom. Jag förstår verkligen småbarnföräldrar som jublar när deras små sover hela natten. Jag jublar i dag!
Det kan ha varit bodypump-passet som jag var på direkt efter jobbet i kombination med den timlånga promenad som jag tog med en vän som jag inte träffat på ca en månad. Frisk skogsluft verkar göra susen.
Jag har ganska muskulösa armar (inget skryt, bara konstaterande), vilket gör att bodypump-instruktören ofta tror att jag ska vara starkare än vad jag är. Jag får ofta kommentarer om att jag ser stark ut, vilket är ett grovt understatement. Dock är det ganska kul att jämföra sig med de små rocknroll-pojkarna som kör betydligt lättare än jag, både i bröstövningar och i biceps.
När det gäller bodypump så faller jag på uthålligheten. Ge mig ett par hantlar och jag kan köra tungt i max 8 reps, men jag är definitivt inte lika uthållig som man behöver vara när man tränar bodypump. Jag kör lättlättlätt och stånkarstånkarstånkar. Benen däremot har jag inga problem med, där är jag stark som en kamel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar