Jag som hade längtat så

I går så var det äntligen dags. Skogen med det långa spåret på 11,7 km hägrade och det var dags att springa långsamt och länge. Enligt den lokale triathleten nere på gymmet så är det det jag behöver mest av allt. Att få in tiden i benen så att säga.

Det började inte så bra. Det var tjockt med snö i spåret och det var slirig tösnö med noll fäste. Jag hade dessutom glömt mina yaktraxs så det var bara att vända om hemåt för att hämta dem. När jag väl att kommit iväg med broddarna på fötterna så var det exakt som jag hade tänkt mig. Vårfåglarna sjöng, tövattnet porlade och på sina ställen var det snöfritt. Helt underbart. Nu är det vår - det känns i luften.

Jag sprang i långsamt tempo och hela rundan tog ca 1 timma och 13 minuter. Det kändes grymt bra och inte alls jobbigt. Jag var istället fokuserade på var jag satte fötterna och på att inte slinta. Tyvärr tror jag att jag blev lite kall och idag känner jag mig lite småkrasslig. Jag ska vila i dag, och förmodligen även i morgon, från löpningen.