I am in mourning. Jag må vara ytlig, men jag erkänner det åtminstone. Jag har förlorat mina axlar den här sommaren och det kommer att ta tid att få tillbaka dem. Det är dock inget som har inträffat över natten, inte ens över sommaren. Att bara springa och inte träna någon styrketräning bygger ingen muskulös kropp - så är det bara.
Aldrig är man nöjd. När jag fortfarande slapp bära axelvaddar gnällde jag över att mina axlar var för grova och gick därför inte gärna i t-shirt. Nu funderar jag på om jag ska anamma svärmors handfasta grepp och ta till de avtagbara resurserna eftersom bristen på axlar gör att jag inte heller nu vill ha t-shirt på mig.
Det är ett helsicke att vara ytlig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hejs! Snygga stövlar! Kan behövas när du flyttar till landet. Är avundssjuk på att du ska segla. Hoppas att du får det riktigt skönt! Och du.....skippa svärmors axelvaddar! Kram A.
Hej A! Nej, jag lovar att skippa axelvaddarna. De är ju så lätta att tappa bort...! ;) Hoppas bara att vi får fint väder i helgen och att de har laddat upp med åksjuketabletter!
Kram tillbaks!
Äh, är säker på att du kommer få tillbaka axlarna fortare än kvickt :), finns säkert muskelminne så det glöder där inne i axlarna.
Sofia:
Man kan ju alltid hoppas! :)
Har råkat ut för precis samma sak - var tusan är mina axlar? Det är ju så skönt att springa på sommaren, men nu får man betala priset :)
Trevlig blogg förresten!
Anna:
Ja, visst är det surt! Men då har man ju något att jobba på i höst, och mål är ju alltid bra... ;)
Jag gillar din blogg också!
Skicka en kommentar