Jag kan inte springa med musik i öronen. Jag vet att detta kommer att låta otroligt pretentiöst, men det rubbar min rytm. Som gammal aerobicinstruktör så är man skadad när det gäller takter. Lyssnar jag på musik under mina löppass så måste jag springa i takt och då blir det väldigt konstigt. Detsamma gäller aerobic- eller stepklasser, för att inte tala om body pump. Jag är väldigt ledsen att behöva säga detta, men en instruktör som inte kan hålla takten eller komma in rätt i musiken är ingen bra instruktör. Det är A&O att kunna sin musik och att kunna räkna takterna. Visst är det kul med avancerade stegkombinationer och den senaste musiken, men det är ändå taktkänslan som skiljer en bra instruktör från en dålig.
Förlåt, men någon måste säga det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
jag tycker att det är peppande att springa till musik, och avkopplande att springa i takt till den : ) men uppskattar också tystnaden ibland, som tidigt en morgon då fåglarna kvittrar.
Josefine:
Just den känslan, en tidig morgon då solen skiner, fåglarna kvittrar och bara man själv är vaken, är den jag drömmer om hela vintern! :)Jag gillar att höra mina egna andetag när jag springer, det blir ett mantra på något sätt.
Jag kan bara instämma.
Vilken fin blogg du har!
Nilla:
Vad gulligt av dig! Tack så mycket! :)
Skicka en kommentar