Jag kan ju baka

I går hade vi tvättid och hjälp så mycket tvätt vi hade. Jag längtar efter att ha min egen tvättmaskin så att jag kan tvätta när jag vill! In emellan tvättarna klämde jag in en kort löparrunda på 5 km uppe i Fyllerydskogen. Detta spår har jag berättat om tidigare, det är det som är så extremt backigt och betydligt jobbigare än det flacka trestugespåret som är 11,7 km (eller något sånt). Halvvägs in i spåret stötte jag på en grupp ungdomar som sprang intervaller mitt i spåret. Snacka om att kännas sig jagad! Det brukar ju vara jag som jagar annars. Jag kände mig som en ofrivillig deltagare i tjurrusningen i Pamplona.

Kvällen bestod även av muffinsbak eftersom jag hade lovat D att han skulle få med sig lite fredagsfika idag. (OBS! engångsföreteelse). Jag hade letat upp ett recept på DagensMuffin med hallon, vit choklad och valnötter. Det var bara det att jag hade glömt köpa vetemjöl. Jag behövde 3 dl och hade endast 2 dl kvar i påsen. Vad göra? Efter några sekunders överläggning bestämde jag mig för att slänga i 1 dl dinkelsikt istället. Det var ingen bra idé. Dinkelmjölet har inte den självresande effekt som vetemjöl har, vilket resulterade i att muffinsarna bestod av en mycket knaprig yta och ett nästan tomt inre. Jag fattar inte var all fyllning tog vägen. Tror ni att jag slipper att baka nya muffins? Åh nej, har jag lovat så har jag. Gissa vem som bakar gamla hederliga muffins på lunchen? Och ja; jag har köpt vetemjöl. :D