Lågkolhydratkost och paleolitisk kost

Vid flera tillfällen har jag den senaste tiden sprungit på bloggar och tidningsartiklar som skrivs av anhängare till lågkolhydratkost och stenålderskost. Jag vet inte om det är någon skillnad mellan de olika kosthållningssätten, därför skriver jag ut båda. Gemensamt för båda är ialla fall att de förespråkar en kosthållning där man rekommenderar en restriktion av kolhydrater, särskilt snabbt blodsockerhöjande kolhydrater, och dessutom tillråda ett ökat intag av mättat fett. Jag brukar vara inne på Doktor Annika Dahlqvists blogg emellanåt och läsa vad som skrivs, och jag blir mer och mer nyfiken på att testa. En annan som förespråkar paleolitisk kost är Jonas Colting.

LCHF-metoden är mycket kontroversiell eftersom den går tvärt emot de gängse rekommendationerna för diabetiker och överviktiga att undvika mättat fett (mindre än 10% av energiintaget) och äta mer kolhydrater (45-60% av energiintaget). På Doktor Dahlqvists blogg kan man läsa om alla hälsovinster som LCHF-metoden medför och en intressant sak är att hon inte har fått en enda rapport om hjärtinfarkt efter övergång till LCHF-kost. Däremot vet hon flera Becel-ätare som har drabbats av hjärtinfarkt.

Läs, begrunda och bilda dig din egen åsikt.

Testing testing

I dag gör jag ett nytt försök med 11,7 km´s rundan, den här gången utan inlägg. Dessutom sökte jag bland gamla inlägg på Puls och fann att det verkar vara ganska vanligt med domnande fötter. Vissa har till och med problem med att låren och skinkorna domnar, men det verkar bero på något med ryggen. Jag hittade faktiskt ett inlägg där trådstartaren uppmanades att knyta sina skor enligt bilden ovan, så det tänkte jag testa i dag. Blir det inte bättre så kommer Fotexperten i Växjö att föräras med ett besök.

Resten av kvällen vigs åt städning och matlagning. Jag vet en herr Sambo som kommer hem ikväll. :)

Muskulös Linda Bengtzing?

Min sambo prenumererar på Body och jag höll på att smälla av i går när senaste numret dök upp i brevlådan. Vid första anblicken såg det nämligen ut som om en betydligt mer muskulös än vanligt Linda Bengtzing var på omslaget. Nog för att hon är med i många skvallertidningar, men Body hade ändå varit droppen. :D

Bild: Body

Silikon

Löpningen i går gick bra, i alla fall orkmässigt. Däremot har jag fortfarande problem med att mina fötter domnar och det är inte skönt att springa på fotsulor som känns som silikoninplantat. Inte för att jag vet hur sådana känns, men mina fotsulor kändes som silikoninplantat ser ut - vätskefyllda. Två gånger var jag tvungen att stanna och knyta upp skorna. Stort irritationsmoment! Jag blev dessutom av med min hare. Efter att ha värmt upp i 10 minuter och stanna för att stretcha mina stackars stela hälsenor, så blev jag förbisprungen av en äldre herre. Hurra tänkte jag, för det är alltid trevligt att ha någon som agerar hare åt en. Tyvärr tappade jag bort honom när jag stannade för andra gången och knöt upp skorna.

Självklart beror mina domningar på att jag har inlägg under främre foten i båda skorna och när fötterna svullnar blir det än mer ont om plats. Nästa gång ska jag testa att ta ur inläggen, även om de är till för att jag inte ska få ont i knäna. Men om jag varken kan springa med eller utan inläggen; då blir det ju inget sprunget alls.

I dag är det träningsfri dag!

Utopi

"- With my diet you can eat whatever you want, when you want!
- And loose weight?
- You might! It´s a free country!"

The Simpsons

Note to self: Drick vatten

I dag måste jag fylla på mina vätskereserver ordentligt. Jag har nämligen planerat att springa Trestugespåret i kväll (11,7 km) och vis av erfarenheten efter förra veckans urladdning (då jag blev så extremt trött att jag inte somnade förrän kl. 03.35) så vill jag inte upprepa det misstaget. Jag ska ge mig av så fort jag kommer hem från jobbet. Förra veckan sprang jag nämligen så sent (vid 19-tiden) och hade då inte ätit sedan kl. 15. Det är för långt emellan för mig och jag tror att det var därför jag blev så trött. Fast egentligen är det ju det jag åt dagen innan som räknas, inte det man äter samma dag. Det är ialla fall vad jag fick lära mig under en föreläsning för några år sedan.

Trestugespåret är underbart vackert och kan delas upp i tre delar;

1. Före Glasrikets golfbana
2. Över Glasrikets golfbana
3. Efter Glasrikets golfbana

Det är definitivt del 1 och 2 som tilltalar mig mest. Det är ganska flackt med få backar och betydligt mer lättsprunget än den 5 km´s runda som jag springer ibland, d.v.s. den med alla backarna. Jag räknar med att den här rundan tar ca 1 h och 10 minuter. Eventuellt blir det korta byxor idag. Jag sprang i dem förra veckan och det var mycket skönare än att springa i de långa tightsen. Pass upp för fästingar bara!

Ny kokbok

Tidigt i våras skrev jag om Jonas Coltings bok "Jag vill ju bara se bra ut naken". Jag köpte den, men gav bort i present till min lillebror. Nu äntligen har jag kommit mig för att beställa mitt eget exemplar och jag beställde även "Jag vill ju bara se bra ut naken: kokboken". Det ska bli jättespännande att plöja igenom de här två böckerna. Jag känner att jag behöver lite nya mattips just nu.

Nannis goes radio - eftersnack

Vojnevojne, gissa om jag var nervös i morse när Morgonpasset ringde upp. Du som vill lyssna kan göra det här. Inslaget med mig är i slutet så man får spola fram ett bra tag. Det gick dock bra och jag lyckades undvika att staka mig. Jag var nervös redan i går kväll när jag gick och lade mig. Snacka om att göra en höna av en fjäder!

Busy bee

Vilken helg jag har haft! Så här mycket aktiviteter brukar inte mina helger innehålla. På fredagen åkte D till Stockholm och jag blev därmed gräsänka i en hel vecka framåt. Min nattsömn kommer att bli lidande. Jag KAN INTE sova ensam. Jag började helgen med en 5 km´s runda (det backiga spåret) i Fyllerydskogen och jag var helt ensam i skogen. Härmed kan det helt och hållet konstateras att folk i allmänhet inte springa kl. 19 en fredagkväll. Förutom Puma då som springer vid 22-tiden på kvällarna. Galet. Jag avslutade min kväll med de fyra sista avsnitten i Grey´s Anatomy säsong 3. Dessa fyra sista avsnitt var en besvikelse hela bunten.

Resten av helgen innebar en väldig massa bilåkande med familjen; först till Laholm för att hämta min bror på stationen. Därefter till Båstad för att fika på Coffee and the Bakery (mysigt café) och bli helt över öronen förälskad i Tage (det är inte han på bilden, men ganska likt). Därefter gick färden vidare över Bjärehalvön ner till Höganäs där Morsdagspresent inköptes på Höganäs Fabriksförsäljning. Dagen avslutades med lite shoppning på Väla.

Söndagen innebar även den lite bilåkande. Vi åkte till Bokhultet för att gå en kort promenad i de underbara bokskogarna och avslutade med Morsdagslunch på Örs Lantcafé. Där var det många som ville fika.

Veckan som kommer går, även den, i resandets tecken och jag ska ner till Sösdala på kundbesök på onsdag och till Stockholm på fredag för att gå kurs. Ingen rast och ingen ro! Det är konstigt; när något händer så händer allt på en gång. Kul att komma ifrån kontoret lite ialla fall.

Nannis goes radio

På tisdag kl. 9.45 ska jag vara med i Morgonpasset i P3 och önska en låt. Alla som vill höra hur jag låter på riktigt är välkomna att lyssna. Vilken låt det blir? Ledtråd: Kolla i marginalen under "Världens bästa träningslåt".

Så.... Nu är jag fin!

Flum flum flum

Hahaha, gårdagens kurs i mindmapping var nog det sämsta och mest pinsamma uppvisande i icke-befintlig pedagogik jag har varit med om. Jösses, säger jag bara. Snacka om bortkastad tid. Men det var ialla fall god mat. :D

Nu är det strax dags för leverpastejeliminering. Jag återkommer när jag är en läckerbit igen.

Saker som stör (mig)

1. Att man måste gå och klippa sig så fort håret känns långt igen och lockarna är fina. Då är det dags att kapa av det igen. Men jag står inte ut med torra och spretiga toppar och dessutom har jag leverpastejfärgad utväxt.

2. Att ventilationen i mitt rum på jobbet dånar så högt att jag tror att jag har fått tinnitus. Jag måste ringa vaktmästaren.

3. Att jag gjorde misstaget att koka havregrynsgröt i morse. Det tog 1 timma att äta upp den (1 dl havregryn). Smaken och konsistensen fick mig nästan att klökas. Förresten, säger man "klökas" i resten av Sverige? Jag hade aldrig hört det uttrycket förrän jag flyttade till Växjö. Misstänker att det är något sydsvenskt uttryck. Det betyder ungefär "att nästan kräkas".

4. Att D reser bort i morgon och är borta en hel vecka, vilket innebär att jag kommer att få sova ensam i en hel vecka, vilket i sin tur innebär att jag kommer att behöva gå och lägga mig senare än vanligt så att jag somnar direkt och inte ligger och tänker på en massa monster i garderoben, vilket i sin tur innebär att jag måste ha lampan tänd i hallen.

Morgonträning

Ojojoj vad jag har sovit gott i natt! Vi lade oss redan vid 21-tiden, men låg och läste i en timma först för att bli riktigt riktigt trött. Släckte kl. 22 och innan jag visste ordet av så var klockan 6 och det var dags att gå upp! Det är inte ofta jag sover en helt natt igenom. Fantastiskt!

Eftersom vi ska på kurs i eftermiddag så hade jag planerat in ett besök på gymmet nu på morgonen. Som tur var hade jag förberett träningsväska och frukostlåda så det var i princip bara att klä på sig träningskläderna och sticka iväg. De öppnar kl. 06.30 på tisdagar och torsdag och det brukar alltid vara folk där. Sedan renoveringen i julas så har de fortfarande inte fått igång TV-apparaterna så att man kan titta på nyhetsmorgon när man står på löparbandet eller rotexen, och det irriterar mig. Hur svårt kan det vara att koppla in en TV? På senare tid har jag ju återupptäckt min ipod, men jag föredrar faktiskt att glo på TV när jag kör kondition.

Morgonens träning bestod av 45 minuter på Rotexen och jag brukar variera de olika programmen från gång till gång. Jag brukar värma upp på det manuella programmet i 10 minuter (bara raksträcka) och därefter köra olika backpass beroende på humör och ork.

Jag förstår inte att vissa inte svettas när de kör kondition. Jag svettas som en gris, oavsett vad jag tränar: löpning, rotex, aerobics, step-up, you name it. I am the sweaty girl.

I love my staves

Sedan 1 år tillbaka så är jag hopplöst förälskad - i mina walkingstavar. Jag köpte dem inför min diet och vi gick många morgonpromenader tillsammans på stranden förra sommaren. En gång för alla: Det är inte töntigt att gå med stavar! Det är grymt bra träning och man förbränner nästan dubbelt så mycket som vid en vanlig promenad. Det kan vara lite knöligt att få in tekniken i början, men när den väl sitter så sitter den. Tanken med stavar är ju dessutom att man ska få upp farten, och det får man definitivt om de används rätt. Du ska alltså inte efterapa de pensionärer som man kan se här och var gående med stavar. De använder sina stavar som stöd, och inte som ett flåsredskap. Nej, upp med farten och du kommer definitivt att träna flåset!

Jag måste dock erkänna att det var ett tag sedan jag använde mina stavar och efter att ha läst en grym krönika i senaste Runner´s World där artikelförfattaren beskriver den underbara känslan av löpning i skog så är jag, mer än någonsin, motiverad att ta med mina stavar ut i skogen, överge stigarna och springa rakt ut i terrängen. Man kan nämligen även springa med stavar och det ska visst vara väldigt effektivt för fettförbränning och kondition.

Tänk bara på att du inte ska ha för långa stavar. 70% av din kroppslängd - där har du rätt längd på dina stavar.

Här kan du få tekniktips och se hur du får ut mesta möjliga av din stavgång.

Det blir en lång dag i dag

Gissa när jag somnade i natt? 23.30? 01.15? Nähä då, testa 03.35. Joråsåatt, en annan stod ju på balkongen kl. 03.00 och tittade på soluppgången samt lyssnade på fåglarna när de började vakna. Det var helt hopplöst att somna i går och vid 03.15 så funderade jag helt seriöst på att göra mig iordning och gå till jobbet. Men sedan råkade jag somna innan jag hann sätta planerna i verket. Kl. 06 ringde klockan och här sitter jag nu på jobbet som en annan zombie.

Det var något skumt med mitt löppass i går. Jag sprang i Bokhultet i sammanlagt 48 minuter, men jag vet inte var det var för jag blev så ofantligt trött. Jag vet inte om jag hade ätit dåligt innan kanske. Jag åt mitt mellanmål vid 15-tiden, och därefter bara ett äpple vid 17.30. Jag kanske borde ha ätit något mer innan eftersom jag sprang först vid 19-snåret. I och för sig så har jag hört att det är det som man åt dagen innan som räknas, men det hade nog inte skadat att fylla på lite extra i går. Vätskebrist var det i alla fall inte.

I morgon ska vi ha kurs i Mindmapping på jobbet. Hela Växjökontoret åker till huvudkontoret i Blekinge och vi är inte hemma förrän sent imorgon kväll. Det innebär att jag kommer att behöva omprioritera och träna på morgonen i morrn. Gymmet öppnar vid 06.30 om jag inte minns fel. Hoppas att jag åtminstone somnar vid 2-tiden inatt. Jag kan behöva lite sömn.

Utfyllnad

I brist på annat så kommer här en liten lista:

Namn: Johanna
Alias: Nannis
Hemligt alias: Har inget
Ålder: 31
Bostad: Hyresrätt i två etage på 6:e våningen i 3 månader till, därefter eget HUUUUUS!
Avskyr: Badhus och gemensamma duschutrymmen (har jag väl aldrig sagt förut...?) ;)
Tycker om: Att springa i skogen, att gå i skogen, dricka kaffe, kela, baka och laga mat, läsa deckare, titta på skräckfilm
Ditt bästa minne: Min underbara barndom
Ditt sämsta minne: Mitt år som au-pair i London
Pinsammaste du gjort: Har gjort mycket dumt, senast i lördags när jag blandade ihop D´s barndomskompis med honom som vi köpte huset av.
Din bästa sida: Jag är omtänksam, snäll och bra på att laga mat
Din sämsta sida: Väldigt impulsiv, talar först - tänker sedan
Beskriv dig själv: Social och öppen, glad och omtänksam
Kärlekslivet: Säger som Atomflickan: Bra, bättre, bäst.
Klädstil: Jeans och träningskläder
Komplex: Mina muskulösa (?) armar som inte passar i holkärm (enligt mig själv)
Vad finns i fickorna: Ingenting just nu
Jacka: En gammal marinblå parka från Filippa K som har vaknat till liv igen efter 8 år
Bästa personen du vet: D, och alla mina fyra familjemedlemmar
Sämsta personen du vet: Växlar från dag till dag
Drömyrke: Teckenspråkstolk eller trädgårdsmästare
Dröm: Att vårt hus och trädgård ska bli fantastiska, skaffa hund inom ett år, skaffa familj inom 3 år, och att bli rik.
Det första du tittar hos killar: Tänderna, ögonen och utstrålningen!
Det roligaste du gjort: Depeche Mode-konserten förra året slår mycket
Piercingar: Ett hål i vardera öra samt en piercing i naveln
Tatueringar: Japp
Samlar på: Pezfigurer
Intressen: Träna, shoppa, titta på film, läsa, gosa
Höger- eller vänsterhänt: Höger
Humör just nu: Hungrig och längtar efter semester
Favoritgodis: Salt och surt och lite sött
Är det nåt du absolut inte äter: Korv i alla dess former
Kläder just nu: Vita converse, mörka jeans från HM, marinblå kofta med vita smala ränder och ett vitt linne från Petit Bateau
Musik just nu: Lyssnar på fåglarna utanför mitt fönster
Vad sa du senast: Då hörs vi snart!
Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då: Never look back!
Sommarplaner: En veckas semester i juli, en helg i Oslo, dagar hemma hos mina föräldrar och besök till Liseberg, Köpenhamn och Österlen med D
Är du bra på matte: Suverän på huvudräkning och rea-procent
Fisk eller badkruka: Riktig kruka
Längd och vikt: Kort och lagom.
Hur många kuddar sover du med: En.
Favoritväder: Sol och blå himmel
Om du var fast på en öde ö, 3 saker att ta med dig: Kortlek, trevligt sällskap och tändstickor
Spelar du nåt instrument: Spelade tvärflöjt, men dessa kunskaper är bortblåsta sedan länge
Morgon- eller nattmänniska: Morgon alla gånger
Sparare eller slösare: Sparare, alltid dåligt samvete om/när jag handlar
Vem är viktigast för dig: Familjen, D och jag själv.
Bästa film: Monsters Inc
Tror på liv på andra planeter: Nä
Kommer du ihåg din första kärlek: Ja
Älskar du henne/honom fortfarande: Nej
Har du några homosexuella vänner: Japp
Tror du på mirakel: Nja
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid: Ja, definitivt
Ser du dig själv som tolerant mot andra: Ja, men tålamodet tryter allt som oftast
Ser du på kärleken som ett misstag: Heh?!
Bio eller promenad: Promenad, går aldrig på bio längre. Film är bäst hemma!
Är du kittlig: Joho då
Snarkar du: Inte vad jag vet ;D
Stjärntecken: Jellon
Rädd för insekter: Inte då
Äckligaste insekten: Mygg och knôtt
Största svaghet: Hundar hundar hundar, gråter alltid när det är hundar på TV
Det här är jag bra på: Korsord
Bästa bok: Illusionisten av John Fowles
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja: Självläkande, precis som Claire i Heroes
Chips, morötter eller godis: Äter mer morätter än godis i alla fall, men godis är gott
Pizza eller hamburgare: Pizza
Skriver du dagbok: Nej
Har du nån flickvän/pojkvän: Ja
Stökigt eller välstädat: Välstädat utan tvekan
Gungar du på stolen: Nä
Skulle du någonsin få för dig att hoppa bungy-jump: Var på väg på Sailet i Karlskrona för ett antal år sedan, men mitt sällskap backade ur
Vilken hand håller du gaffeln i: Vänster
Hur är din drömtjej/kille: Verkligheten överträffar dikten (eller hur man brukar säga)
Hur många syskon har du: Två bröder
Vad är du mest rädd för: Att inte duga.
Saltar du på maten: Ja, när jag lagar den
Gillar du att sjunga: Ja, men inte offentligt (Allsång på Skansen är inte ett alternativ)
Vilket gymnasieprogram går/gick du och varför: Humanistisk (helklassisk variant) - jag gillar språk
Anser du att du är stark: Ja, fysiskt i alla fall
Brukar du sola: Japp (aldrig solarium)
Vad gör du om du får hicka: Hickar
Röker du: Absolut inte
Snusar du: Absolut inte
Använder du knark: Absolut inte
Kaffe, te eller inget: Kaffekaffetåren den är bra, lalalala.... Gillar inte te.
Har du en besatthet: Njet

Kläder för icke-gravida

Jag är så irriterad på detta att jag tillägnar ett inlägg till dess ära.

Vad är det med modet just nu? Varför ska man inte kunna köpa kläder som får en att se icke-gravid ut? Jag vill inte se ut som om jag är i 7:e månaden. Det här a-linjemodet på klänningar och toppar som råder just nu är nog det mest osmickrande man kan tänka sig. Alla går omkring och ser ut som tält. Jag provade en jättefin klänning i går och framifrån/bakifrån satt den jättebra, men när jag såg mig ifrån sidan så såg det ut som om jag hade en vattenmelon under tyget. Det har jag inte.

De klänningar som jag har med A-linjeskärning kommer nu att förpassas till de sälla jaktmarkerna och de kommer inte att se dagens ljus förrän jag har en bulle i ugnen om si så där ett antal år.

Helgen som var

Den här helgen blev det inget tränat för min del. Vi hade liksom annat att göra. Köpa stege till exempel. Det här med husköp för med sig en hel del saker som man helt enkelt inte är van vid. Vi var till exempel och tittade på tegelpannor i lördags för att försöka bestämma oss för om vi ska ha svart eller tegelrött tak. Viktiga beslut. För ett tag sedan köpte vi en luftavfuktare som ska stå på vinden tills dess att vi flyttar in. Inga roliga inköp (nåja, det beror på vem du frågar ;) ), men ack så viktiga.

Helgen innebar också lite partaj! D´s bror med fru firade 15-årig bröllopsdag och firade det med fest för de närmaste. Tack snälla ni för en jättetrevlig kväll med intressanta diskussioner. Jo, som sagt, jag vet att vi är lite extrema...! Ni får ryta på oss när det går till överdrift! ;)

I går var jag dock tillbaka på gymmet igen och svettades. Körde överkropp som vanligt på måndagar, men i går blev det ingen kondition efteråt. Fanns inte tid eftersom en mastodonttvätt väntade hemma.

I kväll kommer våra grannar från våningen under för att kolla på lägenheten. Därför var jag uppe kl. 6 imorse och städade. Dammsugaren är min bästa vän.

Vad sa jag?

Just det. Precis. Just så. Alldeles exakt. Det var ju det jag sa.

Min nya ipod-sladd dök upp med posten idag. Och precis som jag hade packat upp den och satt ipoden på laddning så säger D: "Tänk om den gamla sitter på serverdatorn?".

Och mycket riktigt. Där satt den. Så nu har jag två.

Perkele.

Garanterat

Jag är ingen flitig ipodanvändare. Jag köpte min ipod för ca 1,5 år sedan och den har använts mycket sporadiskt sedan dess. Jag glömmer bort den emellanåt och rätt som det är så dyker den upp i mitt medvetande igen. Den senaste veckan har jag främst kört kondition inomhus (på rotexen nere på gymmet) och då fick jag upp ögonen för hur gött det kan vara att träna till musik och till rätt musik. Fortfarande vill jag inte ha musik i öronen när jag springer/promenerar utomhus, men på gummet funkar det finemang! Särskilt när man ska stå och köra kondition i en timma och då de fortfarande inte har kopplat in TV-apparaterna som ska hjälpa till med att få konditionstimman att gå.

Som sagt, jag har inte använt min ipod sedan jag var på skidresa i mitten av mars och därför var den i princip fulladdad i lördags. Come Thursday, och nu är den nästan tom. Och jag har tappat bort min laddarsladd till USB2. Damn you trollen i tvättmaskinen, nu nöjer ni er inte bara med att sno mina strumpor! Jag har letat överallt. Satt blåslampa i baken på lillebror så han fick leta hemma hos mina föräldrar. Icke att finna någonstans.

Till slut fick jag ge upp. Jag köpte en ny sladd via Ebay. Den skickades härom dagen. Jag undrar hur lång tid det tar för US Postal Service tar att skicka en sladd till Sweden. Tänk om jag måste betala tull.

Och jag lovar. Så snart jag har fått paketet innanför dörren så kommer min gamla sladd att visa sitt fula gamla USB2-tryne. Garanterat.

Tråk-blogg

Hoho, är det någon mer än jag som jobbar i dag??! Jag är helt allena på jobbet (började kl. 7 imorse så att jag kan gå hem vid 16), och det är bestämt bara jag som jobbar här i dag. Snacka om att tiden går långsamt när man inte har sällskap. Det är bara vår extremt högljudda ventilation som stör. Ärligt talat, den måste brumma betydligt högre än vad som egentligen är tillåtet.

Dåligt med bloggeriet den här veckan. Jag tränar på som vanligt; i måndags tränade jag styrketräning (överkropp). Jag brukar börja med ryggövningarna (brett och smalt latsdrag) och eftersom jag inte är så vansinnigt stark så brukar vikten ligga på 35 kg i båda övningarna. Därefter blir det en bröstövning (hantelpress på snedbänk med 10-kgshantlarna). En gång i tiden var jag faktiskt uppe och vände på 15 kg. Det skulle jag aldrig fixa i dag!

Därefter blev det två stycken axelövningar (flies (?) på 7,5 g och drag upp till hakan med stång (5 kg på varje sida + stång). Biceps och triceps fick stå ut med varsin övning; skivstång (5 kg på varje sida) och kickbacks (6 kg). Jag körde ingen kondition efter styrketräningen den här gång, kunde helt enkelt inte motivera mig.

I tisdags vilade jag. Jag var så otroligt trött hela dagen och inga proteindrinkar i världen kunde locka mig till gymmet (Nähä?!). Onsdagens träning bestod i 50 minuter på rotexen och i går sprang jag i världens vackraste Bokhult. Jag lyckades till och med locka med mig D ut i skogen. Det blev en kortrunda på 30 minuter med högt tempo.

Fy fabian vilket tråkigt inlägg det här blev, men jag är tråkig för tillfället. :D

Hund-jag

Engelsk bulldog

Bulldoggen är en cool livsnjutare av rang. Den ser tuff ut, men har inte riktigt koll på vilket skrämmande intryck den kan göra på såväl människa som andra hundar. Den börjar aldrig ett slagsmål, det behöver den inte. Tvärtom så förväntar den sig att alla är lika fredliga som sig själv. Bulldoggen lever under devisen "peace, love and understanding annars får du riktiga problem". Skulle den dock mot förmodan hamna i slagsmål är det bara ett som gäller; vinna eller dö. Många skulle nog kalla bulldoggen för den perfekta hunden, lugn och sansad. Den skäller nästan aldrig. Och sist men inte minst, en bulldog älskar att åka bil, tåg, båt eller flyg. Den är lättskött och behöver inte alltför mycket motion.

Gör testet du med!

Världens bästa tandläkare

Det är sorgligt att flytta. Särskilt när man byter stad efter mer än 8 år. Jag tycker jättemycket om min tandläkare och vi umgicks i samma damklubb ett tag, och i dag fick jag säga hej då till henne. Vi träffas ju regelbundet ca 1 gång om året och nästa gång jag behöver gå till tandläkaren så bor jag inte här längre. Jag är uppriktigt ledsen över att mista min tandläkare.

Maria - du är bäst!

Lagat hål

Jag är bedövad ändå upp till örat. Jag kan inte känna om jag har headsetet på eller inte. Jag har varit hos tandläkaren och lagat ett hål i bakre visdomstanden i underkäken.

Skippa bedövningen är inget alternativ.

Jag kan ju baka

I går hade vi tvättid och hjälp så mycket tvätt vi hade. Jag längtar efter att ha min egen tvättmaskin så att jag kan tvätta när jag vill! In emellan tvättarna klämde jag in en kort löparrunda på 5 km uppe i Fyllerydskogen. Detta spår har jag berättat om tidigare, det är det som är så extremt backigt och betydligt jobbigare än det flacka trestugespåret som är 11,7 km (eller något sånt). Halvvägs in i spåret stötte jag på en grupp ungdomar som sprang intervaller mitt i spåret. Snacka om att kännas sig jagad! Det brukar ju vara jag som jagar annars. Jag kände mig som en ofrivillig deltagare i tjurrusningen i Pamplona.

Kvällen bestod även av muffinsbak eftersom jag hade lovat D att han skulle få med sig lite fredagsfika idag. (OBS! engångsföreteelse). Jag hade letat upp ett recept på DagensMuffin med hallon, vit choklad och valnötter. Det var bara det att jag hade glömt köpa vetemjöl. Jag behövde 3 dl och hade endast 2 dl kvar i påsen. Vad göra? Efter några sekunders överläggning bestämde jag mig för att slänga i 1 dl dinkelsikt istället. Det var ingen bra idé. Dinkelmjölet har inte den självresande effekt som vetemjöl har, vilket resulterade i att muffinsarna bestod av en mycket knaprig yta och ett nästan tomt inre. Jag fattar inte var all fyllning tog vägen. Tror ni att jag slipper att baka nya muffins? Åh nej, har jag lovat så har jag. Gissa vem som bakar gamla hederliga muffins på lunchen? Och ja; jag har köpt vetemjöl. :D

Synden straffar sig själv

Åh fy fabian vad rädd jag blev just nu. Hjärtklappning. Jag skulle aldrig bett humlan hålla klaffen. Jag skulle ta på mig min halsduk som legat på hyllan (under lampan) när jag plötsligt hör ett surrande ljud vid mitt öra. Jag får panik och sliiiter av mig halsduken, kastar den på golvet och skakar kraftigt på huvudet, slänger håret upp och ner, för att bli av med surret. Har jag blivit galen?!

Nej då, för i halsduken på golvet kravlar en tilltufsad och slö humla omkring. Den fick sin hämnd till slut. Eller?

Flyg lilla humla flyg och den lilla humlan ramlade ner från balkongräcket.

Men sluta nu

Early bird på jobbet, men mitt lugn störs av en förbenad humla som har fastnat i min taklampa. I går hade den råkat förirra sig in genom mitt fönster och därefter hamnat i min taklampa på något vänster och kan nu inte ta sig upp. Det är jättetragiskt egentligen, och jag hade hjälpt den om jag hade kunnat. Saken är bara den att det är 4 meter i takhöjd här på kontoret och jag når inte. Lampan är utformad som en skål och nu ligger humlan där alldeles utmattad och surrar otroligt högljutt. I går var jag tvungen att ha webbradion på högsta ljudnivå och ändå överröstades radions skval av humlan. Stackare. Men håll tyst nu så jag kan läsa tidningen.

Blixtar och dunder, brutna oskrivna regler

Nu har jag fetgått emot mina träningsprinciper. Jag har tränat fyra dagar i rad. Vanligtvis har jag som regel att träna tre dagar i rad och vila en, men nu har jag sagt brutit mot den regeln. Och det känns rätt så gött faktiskt.

Både lördag och söndag sprang jag ca 50 minuter i blandad terräng. På söndagen var jag nämligen ute och gick med svärmors hund och upptäckte av en händelse en jättemysig liten runda. Problemet var bara det att den tog endast 6 minuter att springa. Det blev alltså ett antal varv för att komma upp i 40 minuter. Utöver detta tog det 5 minuter att springa dit och således 5 minuter att springa tillbaka. Händer det även er ibland, det här att man hittar en supermysig väg/runda som man bara måste springa?

I går körde jag ett styrkepass på gymmet (överkropp) och avslutade med 20 minuter på Rotexen. Egentligen hade jag tänkt stå där lite längre, men hemmets plikter kallade. Fri tolkning! :D

I kväll trotsade jag vädergudarna som hotade med åska och gav mig ut en runda i stan. 45 minuter var jag ute och hela tiden hängde de svarta molnen över mig. Just som jag steg innanför dörren öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. Ibland har man tur! Jag har faktiskt inget emot att springa i spöregn, men att vara ute när det åskar sänker min kaxighetsnivå med många snäpp.

Sporter jag provat

Inspirerad av Hälsobloggen så började jag fundera över vilka sporter jag har provat på här i livet. Tro mig, de har varit många, men ingen av dem har hållit mig kvar. Jag är född och uppvuxen, liksom många andra, i en fotbollsfamilj så självklart skulle här börjas spelas fotboll. Men innan dess så hann jag börja och sluta rida, dansa jazzdans (är det en sport?), gymnastik (mest för den fina volangdräkten för vig det var jag inte), badminton (jag kom 3:a av tre deltagare i skolmästerskapet), handboll och slutligen fotboll (vilket jag slutade med i 9:e klass tror jag). Jag spelade forward och gjorde nog några mål här och där, jag hann till och med åka på träningsläger i Åmål, men det min pappa och bröder kommer ihåg främst av allt är när jag sprang baklänges under en match för att vara redo för en passning och snavade på en grästuva och satte mig pladask. Det var slutet på min fotbollskarriär och tur var väl det, fotbollslår har aldrig varit kända för sin skönhet. Tacka vet jag löparlår. :D

Under mitt vuxna liv har jag dessutom lyckats med att börja och sluta rida igen, och förra vintern gick jag en klättringskurs för att jag skulle bli bra på chins. Tyvärr råkade jag ramla ner från väggen när vi friklättrade och vrickade foten mellan två stycken mattor. Efter det fick mitt mod en liten törn och jag blev feg helt enkelt.

Jag är alltid sådan att jag ska köpa på mig all nödvändig utrustning så snart jag börjar med något nytt, oavsett om jag vet att jag kommer att fortsätta eller inte. Jag köpte ridbyxor och ridskor, dyra klätterskor och karbinhakar. De ligger numera nedpackade i flyttlådor och väntar på att bli uppackade igen. Jag har hört att Halmstad ska ha en helt ok klätterhall. Det slår ialla fall den yttepyttelilla vägg som finns i Växjö. 5 meter hög är den och ändå ändå var det den som bestal mig på mitt mod.

Ich bin ein lantis

Jag är en sådan som klagar över att "alla har så bråttom" och tycker att det är underbart när man får sätta sig på tåget hem från storstan. Jag erkänner; jag är en lantis. Men så mycket vett har jag i alla fall att jag står till höger i rulltrappan. ;)

Hörde på radio i morse om att the average Stockholmare går 20 meter på drygt 12 sekunder. Bra knatat! Dock är det ingen som slår invånarna i Singapore (singaporingnes, singaporian, singapor?). Där går man 20 meter på 10,55 sekunder. I Köpenhamn går man snabbast av de nordiska länderna, där tar det 10,82 sekunder att gå 20 meter. Enligt en brittisk studie har människans gånghastighet ökat med 10% bara sedan 1990-talet.

Jag skulle bli sönderstressad om jag bodde i en storstad.

Källa: Expressen

Visste du att...

Det enklaste du kan göra för att spara på miljön är att sluta dricka vatten på flaska.

These boobs are made for shakin´

I dag är jag klubbad som en säl. Så trött. Jag tränade Body Pump i går kväll och det var helt sjukt jobbigt. Igår hade mina bröstmuskler föreställning för hela gruppen (inbillade jg mig ialla fall). Jag vet inte hur det är på andra gym, men det här passet börjar med ben och därefter kommer bröst. Benen går alltid bra, men när vi lägger oss ner och kör bänkpress så slår mjölksyran till och musklerna börjar skaka. I går var definitivt inget undantag. Efter att ha kört några repetioner som började mina bröstmuskler att skaka och det spelade ingen roll om jag höll några repetitioner eller ändrade grepp - bröstmusklerna skakade loss som den värsta Beyonce (jag har just läst recensionerna av hennes konsert i Stockholm i går).

Självklart var det ingen annan som märkte det, men det är svårt att hålla sig för skratt när man ligger på rygg på en stepbräda med viktstången i högsta hugg och samtidigt försöker att kontrollera sina bröstmuskler som har fått spatt.

Efterlysning

Anna, om du läser det här, vilken tid öppnar loppisen på lördag?

Det (o)sunda morgonpasset

De flesta av oss har någon gång gett oss ut på en morgonpromenad före frukost i hopp om att bränna lite extra fett. En annan positiv effekt av morgonträning är att det är en skön start på dagen och man kommer igång snabbare. Skönt att ha avklarat träningen för dagen så att säga. Men det är inte alltid så enkelt att ge sig ut och springa på morgonen. Det är tungt och segt, och kroppen tar tid på sig att komma i gång. Detta beror på att det finns hundratals olika kroppsfunktioner som har sin egen dygnsrytm. Bara för att du har vaknat, betyder det inte att resten av kroppen är vaken. Kroppstemperaturen är låg, vilket gör att musklerna känns stela. Lungfunktionen är inte på topp och energiförråden är tomma efter en natts sömn. Ett morgonlöppass bör inte vara längre än 45 minuter, därefter är risken stor att träningen istället blir nedbrytande.

Forskning har visat att lågintensiv träning före frukost faktiskt har en högre fettförbränning än om man tränar efter frukost. Det handlar om ca 25% skillnad. Dessutom tränar man sin mentala styrka när man ger sig ut på ett morgonpass, och tänk vad frukosten smakar bra efteråt. :)

Man måste dock lyssna på sin kropp och inte bara gå på vad som "rekommenderas". Är du en kvällsmänniska och absolut inte kan ta dig upp ur sängen på morgonen för att ge dig ut och springa så gör inte det. Det viktigaste är dock att träningen blir av.

Källa: Runners World

Lär dig räkna

Jag kan inte springa med musik i öronen. Jag vet att detta kommer att låta otroligt pretentiöst, men det rubbar min rytm. Som gammal aerobicinstruktör så är man skadad när det gäller takter. Lyssnar jag på musik under mina löppass så måste jag springa i takt och då blir det väldigt konstigt. Detsamma gäller aerobic- eller stepklasser, för att inte tala om body pump. Jag är väldigt ledsen att behöva säga detta, men en instruktör som inte kan hålla takten eller komma in rätt i musiken är ingen bra instruktör. Det är A&O att kunna sin musik och att kunna räkna takterna. Visst är det kul med avancerade stegkombinationer och den senaste musiken, men det är ändå taktkänslan som skiljer en bra instruktör från en dålig.

Förlåt, men någon måste säga det.

Ibland överträffar jag mig själv

Ibland blir jag rädd för mig själv. Som i går till exempel. Jag var ute och sprang en nätt liten runda på ca 50 minuter och precis som vid tidigare rundor började mina fötter att domna när jag hade 1/3 kvar ungefär. Jag bet ihop och sprang vidare, men när jag hade ca 500 m kvar så stod jag inte ut längre utan var tvungen att stanna och släppa ut fötterna ur skorna. Jag svor för mig själv och bannade de nya skorna. Därefter kom det till mig. Det kan väl aldrig vara så att skorna är för hårt snörda över framfoten? Med tanke på att jag dessutom har inlägg i främre delen av skon så kunde ju detta inte vara en omöjlighet. Jag släppte efter på snörningen and what do you know. Större mirakel har hänt, men mina fötter dansade och log hela vägen hem.

Stuck in the middle

... eller som en åsna mellan två hötappar. Exakt så känner jag mig när jag ska köpa kläder och även skor för den delen. Jag befinner mig i ett mellanläge både när det gäller klädstorlekar och skostorlekar och det gör det extremt svårt att hitta något som passar. Varför finns det inte storlek 37 i kläder till exempel? Det skulle jag behöva. Min ena fot är dessutom 1 cm kortare än den andra, vilket innebär att jag ofta måste gå ner en storlek och då blir den andra skon för liten eller ialla fall ganska mycket för trång. Detta är ett i-landsproblem som har dominerat min, vad som skulle ha varit, shoppinghelg.

Jag är helt missbildad.

Gråt inga tårar

Växjöloppet gick av stapeln i går och undertecknad var definitivt inte med och sprang. Jag hade liksom annat trevligt för mig. Bortbjuden på lyxfrukost var inte fy skam och därefter spenderades mestadelen av dagen framför datorn där jag avslutade avsnitt 13-16 i säsong 3 på Grey´s Anatomy. Jag satt och grät och hulkade så högljutt att D var tvungen att sätta på hög musik så han slapp höra min gråt och tandagnisslan. Sedan upptäckte jag att avsnitt 16 inte alls var det sista avsnittet utan det finns ytterligare 5 stycken. Bortkastade tårar?

I dag är det återigen dags att ta tag i det sunda livet. Löpning är the way to go idag hade jag tänkt. Det blev ju inget cross-trainingpass i går eftersom det var 1:a maj och F&S var stängt. Synd! Det är bara några veckor kvar på terminen och i höst kommer jag förmodligen inte längre att träna i Växjö.

Alternativ semester

Första gången jag red islandshäst var på Island för snart 3 år sedan. Jag red mycket när jag var liten, men sedan klingade intresset av av diverse orsaker. På Island väcktes dock intresset på nytt och jag blev handfallet förälskad i de små isländska trollen. Maken till sköna hästar finns inte! De är ruffa, oborstade och übercharmiga och alldeles lagom för en person på 164,5 cm att bemästra. Jag försökte att få D att bli lika förtjust som jag och "lurade" med honom på turridning, men han tyckte inte att det var något speciellt med hästar som han nästan nådde marken på när han satt på ryggen.

Eftersom vi inte kommer att åka på någon resa i sommar och jag är grön av avund på min bror med dame som ska åka till Sicilien (för övrigt min favoritresmål i hela världen och jo tack, jag vet att jag får ett helt hus istället för semesterresa, men ändå) så funderar jag på att lyxa till det med en turridning på Hallandsås i sommar. 3 timmar på hästryggen i gudomligt vacker terräng för 500:- är som hittat. Jag ringer direkt.